Jens såg i backspegeln. Varför körde den där galningen inte i lastbilsfältet? Han trampade gasen i botten och satte på radion. Trafiknyheterna:

...bilolycka...blockerar trafiken...

Han log belåtet. Då hade Galgen lyckats med sitt uppdrag. Han hade förresten aldrig tvivlat på Galgen. Man behövde snarare oroa sig för att han skulle gå hådare ut än vad man beordrat honom om. Bilolycka... Han var påhittig den där Galgen. Polisen såg aldrig sambanden mellan hans mord bortsett från en liten detalj. Han suckade. Alla torpeder var tydligen tvungna att märka sina lik på något sätt eller ta en souvenir från offren. Galgen tog alltid en knapp från sitt offer. Jens roade sig med att försöka lista ut varför.

Imorse missade jag min tandläkartid. Fem minuter efter min utsatta tid ringde receptionisten och skällde ut mig ända ner till damaskerna. Man kan ju tycka att hon kunde ringt fem minuter innan och påmint mig istället. Eller så kunde hon tänka på att hon faktiskt jobbade med ett serviceyrke och kanske inte skulle vara så jävla otrevlig.
Jag råkade förstöra hennes morgon, hon var så omogen att hon gav igen och förstörde min. Nu tänker jag vara den mogna och den bättre personen och svara med att... hänga ut henne på internet genom att citera något dumt hon sa!

Receptionisten: Hade du glömt tiden, eller?

Jag: Ja, förlåt, det var verkligen superslarvigt av mig.
Receptionisten: Du vet att du måste ringa innan i så fall?
Jag: Ehh, ja. Men jag glömde ju det.
Receptionisten: Man måste ringa minst tjugofyra timmar innan. Kom ihåg det nästa gång.


/en Clara

/clara

Hallihallå, Klara mit Ka här!

Julen varar ej till påska, den varar till idag: Tjugondag jul/Tjugondag Knut. Grattis på namnsdagen alla som heter knut! Till och med vädret firar genom att vina kring knutarna. (Haha ha  haa..) Min cykel låg omkullvält när jag anlände efter tågfärden, så kedjan hade hoppat av men det är ju egentligen ett mindre i-landsproblem.

Jag har barr i håret efter att ha plundrat hela granen på julgranspynt och ljusslinga och sedan gick jag hela vägen och skruvade loss foten och kastade ut granen! "Men till nästa år igen, kommer han vår gamle vän. För det har han lovat!"

Ikväll är förutom julgransplundringen en lugn kväll med vila efter jobbveckan. Skönt och välförtjänt!

Så till sist, eftre denna lilla uppdatering så nämnde Clara något om bloggerskor i one piece så jag nu när hon har lagt upp ett foto på sitt rufsiga hår lägger jag nu upp den här bilden (tagen april 2011, så nästan ett år sen).

Jag är inne i en totalt orklös fas, fast på ett bra sätt.   
Inte uteslutande bra eftersom matten förblir ogjord och mitt rum är på gränsen till motbjudande. 
Men den här tröttheten tvingar mig att göra bättre val. Den tvingar mig att göra något så äckligt klyshigt som "att lyssna på mig själv.", i alla fall den socialt missanpassade och lätt störda delen av mig som säger att det är motion att gå från soffan till köket och tillbaks igen. Tröttheten tvingar mig att prioritera, jag tvingas att välja mellan saker jag verkligen vill göra och saker jag kan skippa. Oftast blir det träning och plugg som jag kan skippa, och att äta som jag verkligen vill. Jag har aldrig riktigt valt bort grejer innan, de enda gångerna jag har sagt nej är om jag har varit sjuk, inte fått lov får mina käraste päron eller haft något annat för mig(men då har jag oftast försöka klämma in båda två i schemat). Men i år ska jag bli bättre, ta mig tid att bara sitta hemma, lyssna på Noel Gallagher och kötta demoner i Oblivion. Då får jag så mycket mer energi när jag väl gör någonting. Dessutom kan jag skita i att kamma håret och det är awesome. 

Riktigt välbesökta bloggerskor hade nu slagit till med en bild på sig själva iklädda en åtsittande onepiece och visat att det visst det går att var sensuell i rufsigt hår. Jag antar att jag får ge det ett försök, ni får därför den här:

Lycka till med att sova inatt. /claris

Så kom du då till sist. Du var en främling
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom.

Vi trodde du var användbar, till salu
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér
vi byggde katedraler högt mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv
du fryser om vi inte griper in
du rör vid kroppar, hatar orättvisor
du bjuder älskande på moget vin.

Du stiger ut ur alla tomma gravar
du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen
Du följer oss dit ingen annan når.

Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv: den spegel
som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.

Kom närmare. Bli kvar hos mig.
Det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig. Jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.

(Det är nog finaste sång/psalm! Kram från Klara)

Sånt här hår alltså, det vore himla fint. Bara den lilla detaljen att min mamma hade avrättat mig.
Förresten är det ändå tvekis på om jag hade vågat. Men innan jag dör ska jag ha färgat håret till en regnbåge.

Jag längtar redan.

/claris