Jag är arg. Som en liten gråvarg. 
Jag är arg på allt som är orättvist.
Jag är arg på allt som är fel.
Jag är arg på allt som är som det inte borde få vara.
Jag är arg på alla som tror att man löser problem genom att snacka skit.
Jag är arg på alla som vägrar vara raka.
Jag är arg på alla som är för fega för att säga vad de tycker.
Jag är arg på alla som tycker så jävla mycket utan att göra något.
Jag är arg på alla som är likgiltiga.

Jag är arg på alla som krossar hjärtan.
Jag är arg på alla som beter sig som svin och är stolta över det.
Jag är arg på alla som spottar och trampar på andra.
Jag är arg på alla som bara slänger saker omkring sig.
Jag är arg på alla som ser någon som är söndrig och bara går förbi.
Jag är arg på alla som inte gör något åt det de är arga över.

Jag är på mig själv, för att jag ibland är som dem.

/clara 

Åh, fy sören. Jag tycker inte om att plugga, inte överhuvudtaget. Inga dryga kommentarer om att jag borde ha valt Industri-programmet istället, tack. Det allra värsta med att plugga är att man kommer på massa annat som är mycketmycketmycket viktigare. Föreslagsvis att blogga. Därför tänkte jag slå två flugor i en smäll och repetera för mig själv och vem som nu vill läsa.

Åh, vad jag hatar allt som skrevs under antiken.
Jag hyser agg mot epiken, lyriken och inte minst dramatiken.
Odyssén och Illiaden räknas som klassiska verk.
Själv får jag bara huvudvärk.
Alla dessa författare som passar bäst i antikrundan

hade enligt mig passat bäst i skymundan.
Sapfo, Aisyklos, Sofokles, Homeros,
Euripides, Aristofanes och fleros. 

Nu ska ni få det i klarspråk, utan versmått.
De senaste veckorna har jag inte lärt mig nått.

Ursäkta nödrim och den omotiverade frustrationen, jag försöker bara uppdatera.

/clara, direkt från ön Lesbos.

The light that´s in my heart

Is from sunshine in your eyes

And the sunshine in your eyes

Is a Mirror of God

Av: Klara 

Man svor att aldrig vara den

som skrev om sig och pojkvännen

Men måste bara säga att

Han är ens värdefulla skatt

I ens hjärta, värdefull,

han är en kista till bredden fylld av gull

Så många vänner trängs där i ens hjärta

att det åsamkar sådan smärta

och sen familj och katt därtill!

Man spricker, vill ej sitta still

Så vann man honom, bonusen

Han är grädden på den goda mosen

Pricken över i 

och crem de la creme

Att träffa honom är som att komma hem

/Klara

Två händelser. Explosion i Oslo. Skottlossning under läger på Utøya.

But why? We ask and cry.

Varför?

Hur?

Livet är förvirrande

Döden är en chock

Vem kan man lita på när polisen inte är polisen? Är vännerna ens vänner? Är människor mänskliga?

Tål att tänkas på. Jobbigt att tänka på. Men ofta är det man behöver tänka på jobbigt och det man vill tänka på är ett gömställe.

Lite tankar bara.

Kram,

Klara