Jag kollade mailen och hittade ett halvgammalt tråkigt mail från mig själv till mig själv med något bifogat skolarbete.
Suckade lite över hur tråkigt mitt liv är och gick in på det för att läsa. Då möttes jag av den här bilden: 

  Jag är fan ta mig splendido.

/Clarish

Simon och ekarna är en väldigt bra och fin film. Bill Skarsgård visar att han kan agera måga olika sorters karaktärer. Jämför honom när han är med i I rymden finns inga känslor där han också är bra. Men min åsikt är att man inte är en bra skådespelare förrän man gör alla roller väldigt olika och visar mångsidighet. Och det gör han. Och så hade den bra teman. Och så var det fina bilder, ljuv musik, många olika känslor. Och resurserna. Det var verkligen 40-talet, inte bara framkrystade scener och kostymer. Så heter en person Klara! Ett stort plus. Man får väl ta och läsa boken sen någon gång. Men det får vänta.

//Klara

Här sitter jag och kammar håret. Det kanske låter alldagligt men är i själva verket mycket speciellt. Det brukar hända max en gång i månaden. Nu tror alla att jag är någon sluskig hobo, det kan jag stå ut med. Jag hade planerat att träna idag men jag tror att jag stannar hemma och äter långfrukost i min pyjamas istället. Det kan jag rekommendera. höhö.
Jo, så här är det. Jag kom hit idag, till den här lilla bloggen för att påminna er om vad som egentligen är viktigt här i livet. Alltså, inte att kamma sig eller att träna. Utan att..............................

GILLA OSS PÅ FACEBOOK!!!!

(Jag vet, det är inte tillräckligt många utropstecken. Men jag kan inte tillfredställa alla era behov.)
Nu när Anonymous valde att inte hacka/krascha facebook kan vi väl fortsätta gilla saker och vara allmänt positiva. Om ni däremot redan gillar oss på facebook kan jag påminna om omröstningen ute till höger. Och om ni både gillar och har röstat kan ni antingen ställa en fråga eller kommentera lite. Om ni gör allt detta får ni ett stort A i betyg.

Ta hand om er, Garnier.
/clara

To all you females out there who just want to have fun!

Två händelser. Explosion i Oslo. Skottlossning under läger på Utøya.

But why? We ask and cry.

Varför?

Hur?

Livet är förvirrande

Döden är en chock

Vem kan man lita på när polisen inte är polisen? Är vännerna ens vänner? Är människor mänskliga?

Tål att tänkas på. Jobbigt att tänka på. Men ofta är det man behöver tänka på jobbigt och det man vill tänka på är ett gömställe.

Lite tankar bara.

Kram,

Klara