Jens blå BMW rullade upp invid den röda Volvon och så fort han klev ur öppnades ytterdörren och hans treåroga dotter Lisa kom utspringande med Ang-Ang i famnen. Ang-Ang var en gul gose-anka han köpt till henne när han varit borta länge på affärsresa. Kanske var det när han hade en affär med Emily, eller om det var med Shana. Han kom inte ihåg. Ingen av de kvinnorna betydde någonting för honom. Det var Veronica och barnen han hade med henne som betydde något. 

"Hej, gumman. Min pärla, vad jag har saknat dig! Vad har du hittat på idag då? Har du lekt med Ang-Ang?"

Hon nickade och log sitt docksöta leende. De gyllene lockarna föll fritt i pannan och hon räckte honom ankan.

"Får jag den? Tack."

"Ang-ang längtar efter pappa."

"Jasså, pappa har längtat efter Ang-Ang också. Här får du tillbaka honom."

"Det är en tjej-anka!"

"Åh så dumt av mig, såklart det är."

Ibland var Ang-Ang en tjej och ibland en kille. Man visste aldrig. 

"Var har du mamma?"

"Jobbar."

"Ah, såklart."

De gick in tillsammans hand i hand och möttes av hans femtonåriga dotter Thea. Hon såg sur ut som vanligt. Han räckte henne ett kuvert med pengar. Hon tog det, kramade honom snabbt och gick sedan ut genom dörren. Han tyckte om Thea, men hon var väldigt svår att förstå sig på. Som alla andra kvinnor. Därför var det en väldig lättnad när det tredje barnet, tio-åriga Lukas kom ut i hallen klädd i full hockey-rustning och ville att de skulle spela bandy på gatan.

(Av: Klara)

Kanske gav han bort dem till sin mamma i julklapp? Fast tanken på att Galgen skulle ha en mamma var bisarr. En mamma hade han ju, Jens hade faktiskt rätt bra koll på vad som krävdes för att ett barn skulle bli till. Men om det hade funnits människor hade fötts fram ur tomma intet hade Galgen varit en av dem. Ingen visste var han kom från, ingen visste vart han gick, bara att han alltid fanns tillgänglig på telefon, redo att utföra jobben ingen annan ville.
Nog visste Jens hur barn blev till, han hade massor, han hade bara träffat tre av dem. Men till sitt försvar träffade han de faktiskt hela tiden. Tre stycken fina barn som satt hemma och väntade på honom just nu, helt ovetande om bilolyckan, blodiga knappar och mystiska mord.

/clara 

Jens såg i backspegeln. Varför körde den där galningen inte i lastbilsfältet? Han trampade gasen i botten och satte på radion. Trafiknyheterna:

...bilolycka...blockerar trafiken...

Han log belåtet. Då hade Galgen lyckats med sitt uppdrag. Han hade förresten aldrig tvivlat på Galgen. Man behövde snarare oroa sig för att han skulle gå hådare ut än vad man beordrat honom om. Bilolycka... Han var påhittig den där Galgen. Polisen såg aldrig sambanden mellan hans mord bortsett från en liten detalj. Han suckade. Alla torpeder var tydligen tvungna att märka sina lik på något sätt eller ta en souvenir från offren. Galgen tog alltid en knapp från sitt offer. Jens roade sig med att försöka lista ut varför.