/clara

Han ger mig för lite gift.
Han låter mig inte suga blodet ur hans halspulsåder.
Han låter mig inte komma så nära.
Han låter mig inte se honom, så som ingen annan har sett.
Han låter mig inte kyssa honom, så som jag önskar att jag fick.
Han låter mig inte slåss för honom.
Men han låter mig sakna honom. Det är det enda jag gör.

/clara

Inte lätt att ha det lätt när andra

Är det tillåtet att vara glad när folk är ledsna

Är det tillåtet att vara ledsen bland glada

Är det tillåtet att prata med dem

Är det tillåtet att vara tyst

Folk vill olika

Låtsas

Låtsas inte

Prata 

prata inte

Men alla behöver vi någon som lyssnar

Att lyssna går alltid hem

/Klara

  
Eftersom det här inlägget saknar egentlig comedy tänker jag länka till Hej Domstol så får de göra jobbet åt mig:
http://sverigesradio.se/cgi-bin/p3/humor/unitgroup.asp?unitID=1123&groupID=1&pubID=257669

/clara

Jag har som sagt inte skrivit så mycket på sista tiden, men det är inte för att jag inte vill. Jag kan bara inte uttrycka mig särskilt bra. Jag är mitt uppe i en period av glad maktlöshet. Så fort någon frågar mig hur jag mår eller hur det känns svarar jag, helt uppriktigt "Jag vet inte". För jag har inte en blekfet aning, livet bara susar runt med mig som om jag vore en liten blå ballong.
Men, det är trots allt svårt att vara nere med en ballong. Så nog är jag rätt lycklig alltid.

Jag ber om ursäkt för blixten, den skumma handstilen och att teckningen uppenbarligen är för stor för ramen, men jag får återkomma med något proffsigare en annan gång. Nu ville jag ha denna bilden.

/clara

Tjatja bloggen!

Jag glömde skriva under med mitt namn förut.. så ni blev kanske förvillade och Clara blev väldigt urriterad (eller inte). Så nu vet ni: Jag skrev om de två  keliga kellingarna och det är fritt fram att vara spekulant, just write to me this week eller till min syster Amanda på facebook eller ring hem till familjen Nyberg eller säg till Clara så ringer hon mitt hemnummer och berättar det vidare för familjen.

There are so many ways. No way is worse than the others.

På torsdag åker jag till Tyskland och jobbar på pannkakscafé/restaurang i Wyk, på ön Föhr på Tysklands nordvästra sida, nära Danmark. Det ska bli riktigt spännande. Men också väldigt pirrig. är rädd för att jag inte ska få med mig allt. Och för att jag ska tappa bort saker. Såna saker är jag rädd för. Språkt kommer att lösa sig. Det är jag övertygad om.

Snälla, har ni tyska låtar så skicka mp3-filer till min mail. Vore jättesnällt. Eller vet ni en radiokanal på tyska jag kan lyssna på så länka. Min mail är klaranyberg_@hotmail.com

However, jag och Clara är rättså upptagna på våra håll för tillfället, så att säga. Därför uppdateras bloggen dåligt. De kommande två månaderna har jag ingen som helst aning om när jag kommer få chansen att sitta vid datorn. Så jag lägger över ansvaret till Clara, så kan hon skriva när hon får tid. Jaa, det lir helt enkelt lite semester från bloggandet. 

GLAD SOMMAR!!

(Nu glömde jag mitt namn igen)

//Klara

I natt föddes två fina små kattungar. Lizzie var jätteduktig. Först kom den ena, efter en väldigt lång tid, men allt gick som det skulle iallafall. Sedan kom den andre och där gick allt ännu smidigare. Nu ligger de tre katterna och myser i en stor korg. Lizzie med sin framtass beskyddande över sina två diande ungar, och ungarna tätt ihopslingrande. De knuffas ibland men de verkar ändå tycka väldigt ycket om varandra. Storasyskonet kramar sitt lillasyskon. Än vet vi inte könen men jag kallar den äldste för Alex/i/s och den som kom sist för Babben. Iallafall tills vidare. Vi ville ha nåt på A och B för att kunna skilja på dem.

Jag är glad, trots i princip ingen sömn alls förutom på morgonkvisten innan det var dags att åka iväg och köpa arbetskläder till Tysklandsjobbet. Vita skjortor och svarta kjolar, på New Yorker för knappa 500-lappen. Duktigt eller vad?

Hur det nu var så är jag glad och Lizzie ser stolt ut. Man ser redan hur bra mamma hon är.

Så, vem är spekulant på en liten kissemiss?  

/Klara  

Jag har en vän som heter Lovisa.
Hon är alldeles fantastisk.
Hon är stark som en klippa och svag som en fjäder.
Hon är min livlina och hon håller mig över ytan när jag håller på att drukna.
Varje dag blir jag påmind om hur underbar hon är och vilken tur det är att jag har henne.
Dessutom är hon begåvad. Hon sjunger, fotograferar och bloggar. Hon kommer bli något stort, lovar.

Hon tog den här vackra bilden. Det är jag i prickig skjorta, Joel i det ljuvliga blonda håret och Axellos ben i bakgrunden. Stående ovationer till min vän.

Hennes blogg hittar ni här. 

/clara