Farsan var stolt över slaget eftersom han inbillade sig att han kunde slå det snabbt och överraskande. Men för Erik som kände farsans alla slag och finter säkert som multiplikationstabellen var det lätt att upptäcka den där ryckningen under farsans högra öga som aviserade slaget. Vid middagsbordet kunde det i regel bara handla om en länge och väl annonserad örfil slagen med vid högersving eller också detta maskerade slag med handledssnärt från andra hållet som siktade på nosen. Det senare var mera avsett som en förolämpning än för att skada.
Han hade utan svårighet kunnat luta huvudet tillräckligt långt bakåt för att farsan skulle missa helt. Men då fanns risken att gubbjäveln skulle tappa kontrollen och kasta sig rakt över bordet för att träffa med en vänsterkrok eller rak höger mot ansiktet. Porslin kunde gå sönder, i värsta fall kunde hela bordet välta. Då fick han skulden och det kunde förlänga eftermatenstryket med upp till en halvtimme. [...]

Det var ingen konst att hålla andan i 35 sekunders stryk med björkris.
Hundpiskan var värst. Det var som att bli punkterad redan vid första snärten. Luften slogs ut med första blodstrimman. Det var som ett litet hål där det pyste och väste och sen slogs hålet upp till riktig gråt. I värsta fall redan halvvägs efter tolv tretton rapp.

Det här är bara början på Ondskan.

/Klara

Det frågar Lillebror sin pappa i Karlsson på taket-filmen eftersom den här pojken har träffat en person som kan flyga.

Jag tror att det kan finnas saker som inte finns. Sålänge en endaste människa ser, tror, känner att detta något finns, så finns det. På något vis. Omöjligt att förstå och ändå är det så.

Jag tror inte på spöken  men de finns inte mindre för det? De finns lika fullt för andra. Jag är bara upptagen av att titta efter något annat.

Det kan finnas förlorade själar som inte kan gå vidare. Det kanske finns demoner. Det kanske finnas andar. Kanske inte för mig, men vi kan inte förneka att de finns för andra. De finns säkert runt om mig nu, bara det att jag valt att inte se det. Eller inte valt att inte se det.

Jag tror att Gud finns för jag tror på Gud. Jag känner honom. När jag känner Guds närvaro är det som att vara komplett, fulfilled. Jag känner mig som när man är kär. Och när någon tar det ifrån mig är jag inte hel. Något fattas i mig. Som att någon förolämpar någon jag är kär i. Och då försvinner en bit av min själ.

Så jag kan känna att Gud finns även om inte andra gör det. Det beror på vad vi väljer att se. Men detta Något finns ändå. Vi ser det inte, men det kan finnas ändå. 

Kände mig bara tvunge att skriva ner de här tankarna. kanske blev lite trassligt eftersom det är så sent. men kände ett behov av att skriva ner det här.

Goa kramar från 

Klara

Att bro på Så Mycket Bättre, utvecklingssamtal och allmäna framtidskval.

/clara, lite vilsen och så där

Vad ska jag göra mitt liv?

Rebellera, duellera, gå emot på ren pin kiv?

Vad ska jag göra med mitt liv?

Jag funderade rätt länge på att arbeta på socialen

ta barn ifrån familjer när familjen blivit galen

Jag drömde om att bli nån kändis, i teverutan stå, säga nu så är det nyheter kom och titta, hej hallå!

Jag har haft så många tankar på vad jag ska jobba med

skriva manus, bli polis eller kämpa för vår världsfred

Min syster blir nog präst, min bror nåt inom sport, matematik, vetenskap eller dylikt som jag själv fick rensa bort.

Jag blir nåt med kultur, skriver böcker och sånt där

Jag vill syna andras texter säga kom här och se och lär

Jag vill läsa andras skrifter säga du har framtid här

Jag vill älska allas alster

ha en framtid i kultur

Och aldrig aldrig aldrig

få ett liv som gör mig sur

Skriven av: Klara

Här sitter jag och kammar håret. Det kanske låter alldagligt men är i själva verket mycket speciellt. Det brukar hända max en gång i månaden. Nu tror alla att jag är någon sluskig hobo, det kan jag stå ut med. Jag hade planerat att träna idag men jag tror att jag stannar hemma och äter långfrukost i min pyjamas istället. Det kan jag rekommendera. höhö.
Jo, så här är det. Jag kom hit idag, till den här lilla bloggen för att påminna er om vad som egentligen är viktigt här i livet. Alltså, inte att kamma sig eller att träna. Utan att..............................

GILLA OSS PÅ FACEBOOK!!!!

(Jag vet, det är inte tillräckligt många utropstecken. Men jag kan inte tillfredställa alla era behov.)
Nu när Anonymous valde att inte hacka/krascha facebook kan vi väl fortsätta gilla saker och vara allmänt positiva. Om ni däremot redan gillar oss på facebook kan jag påminna om omröstningen ute till höger. Och om ni både gillar och har röstat kan ni antingen ställa en fråga eller kommentera lite. Om ni gör allt detta får ni ett stort A i betyg.

Ta hand om er, Garnier.
/clara

Min far kikar fram bakom dörren och säger "Jag ska borsta tänderna nu."
Och när jag ser ut som ett frågetecken blinkar han och lämnar rummet glatt fnissande.
alrighty, then.

/clara, dotter till sin far. 

Klara och Clara har konferens och pratar om viktiga saker och är allmänt superseriösa. Vi vill jobba i regeringen.
Vi tycker om långa skogspromenader och hamstrar, men inte persikor. Hör av dig. Eller låt bli. 

                                             cklara

 p.s. Klara tycker visst om persikor d.s

Jag har skapat en omröstning till höger, scrolla ner en litenlitenliten bit så ser ni den. Det är en så kallad marknadsundersökning, vi vill veta vilken vår främsta målgrupp är. Det kan komma mer men börja med att svara på det här. Tack så mycket.

/Clara